Om en människa kunde skriva ner allting hon tänker och i vilket sammanhang, och då menar jag inte spontant som jag gör, utan verkligen ALLT hon någonsin tänker på och när, skulle det nog bli ett ganska intressant dokument för eftervärlden… eller har jag kanske fel i det?

Jag skriver bara ner vad jag känner i vissa fall, när det inte finns någon att prata med. Ibland önskar jag nästan att jag vore stum, och skrev ner alla mina konversationer. Det skulle verkligen bli ett utmärkt enastående dokument till mina efterlevanden, utan att de behöver skämmas för att deras mor eller mormor eller gammelmormor var stum.

De skulle få reda på vad jag gjort i mitt liv, och det vill jag ju att folk ska veta.

Å andra sidan vet jag inte om jag vill att hela mitt liv ska bli som ett publikt bibliotek för hån, eller liknande, jag vill att mitt liv ska publiceras publikt för lärdom.

Och det här med att ha barn… visst jag kan känna att jag faktiskt vill ha barn typ nu, men jag vet med mig att jag inte är någon bra modersfigur i min unga ålder. Därför kanske folk uppfattar min syn på barn som väldigt om inte extremt negativ, när saken egentligen är den att jag vet med mig att jag vill ut och resa och hitta herr eller fru rätt liksom innan jag skaffar barn. Om det aldrig kommer hända kan jag faktiskt tänka mig att adoptera. Jag skulle ändå älska den ungen som om jag själv satt den skrikande och blödande till världen.

Som jag försökt förklara för flertalet människor, så har jag enormt mycket kärlek att ge till vänner, familj och partner. Men den största delen av min kärlek bygger jag på varje dag tills jag skaffar barn.
Blir det en flicka och jag får bestämma namn så kommer hon i nuläget heta:

Frida Mikaela Lisa Viktoria Vadén, och blir det en kille så blir det: André Sebastian Marcus Björn Vadén.

Mikaela är min mors namn och Björn är min fars namn. Vadén är mitt efternamn, även om pappa stavar med W.
Frida efter tjejen som tog mig på allvar i skolan.
Lisa efter en kompis som är otroligt skärpt och genomtrevlig ([email protected])
Viktoria efter min underbart fina styvsyster.

André efter världens finaste kille som dog i mina armar efter en lång kamp för att få hjälp.
Marcus efter världens trevligaste klasskompis och team-mate.
Sebastian efter min soulmatebror.

Over and out.