Livet är en resa i sig själv, där vi själva avgör resmål, och hur vi vill att den resan ska te sig, men vi väljer också i bästa fall om, när och hur vi ska avsluta vårt livs resa. Vi kan välja att invänta en naturlig död, och lever tills vi är kanske 95, om inget annat händer, eller så kan vi välja att avsluta våra liv, kanske när vi är så unga som 20, kanske när vi är mitt i livet runt 50.

Livet består av många val, och varje val leder till en ny resa, och att varje ny morgondag välja livet, även när man bara vill säcka ihop, det är styrka, det är en resa från botten upp till ytläge i världen.

Att välja livet är en resa, och det är därför jag varje ny morgon aktivt väljer att gå upp, även de dagar då smärtan är så intensiv att det gör ont bara att blinka, för jag vill veta vart mitt livs resa tar mig den dagen.

Den här bilden, "Tid för eftertanke" av Anna-Carin Dahlberg, målad 2009 kanske inte säger er så mycket, men titeln borde göra det. Eftertanke... Vad är det som hindrar en människa som vill avsluta sitt livs resa? olika saker, ja. Men varför gör den här personen inte bara något som avslutar allt? Jo, många skriver ett så kallat självmordsbrev, där man tänker efter vad det sista man vill säga till några personer är, och då måste man tänka efter.

Sen valde jag en bild av en solnedgång som jag tagit själv, och det symboliserar livets ljusa stunder för mig, som alla minnen med kompisarna till exempel