Kvinnor i det förtryckta – en sammanfattning av olika personers historier där de blivit illa bemötta av samhället.

 

Kvinnor har alltid, mer eller mindre blivit förtryckta, av makthungriga män. Visst, jag säger inte att alla män är sådana, men rätt många. Personligen har jag träffat på ett antal, och alla har varit rätt vidriga faktiskt. Det jag kommer skriva, är i vissa delar utdrag ur min egen historia, i andra delar utdrag ur andras historia.

 

Jag har ett antal källor, även om dock vissa önskar vara anonyma.

Själv, heter jag Angelica Vadén, och är i nuläget 17 år fyllda.

Jag, och mina källor, har blivit utsatta för ett i vissa fall vidrigt bemötande från samhällets olika instanser,som har gett oss en rad olika stämplar. Vissa av oss, kommer från psyket, vissa har haft med polisen och vårt rättssystem att göra, och andra har haft med sjukvården att göra.

Men vi har en sak gemensamt: vi har alla fåt en stämpel av samhället, en stämpel som inte kan tvättas bort. Det kommer alltid stå i våra papper, och vara en del av våran identitet.

 

 

(Henrietta): Allt började på BUP när jag var 13 år och jag sa att "det är något fel i huvudet på mig, jag är inte som alla andra"
Redan då var jag självdestruktiv sen flera år tillbaka.
Fram till att jag var 18 skyllde de på puberteten, efter det var det sen pubertet(?) Helt sjukt.
Efter att jag var 25 så sa det typ bara att, men det är nog inget fel på dig.
Vadå NOG? Jag vill ha ett svar på varför jag mår så här och inte fungerar som alla andra.

När jag var 30 som först, eller ja, jag skulle fylla 31 då fick jag veta att jag har borderline, posttraumatiskt stressyndrom, social fobi, tvångstankar/handlingar, olika manier och troligtvis även ADHD eller ADD. Även svår panikångest.
Idag väntar jag på utredning.
Det har tagit 17 års ensam kamp mot sjukvården för att få den hjälp jag har rätt till.

I somras valde jag att bli inlagd på psyk i Falköping och redan andra kvällen fick jag en grym panikångest, låg på golvet och typ spydde slem och grät helt hysteriskt.
Personalen gick förbi med de stora skygglapparna på.
Detta resulterade i att jag även drog igång ångest på alla andra.
De få som Inte reagerade fick bråka med personalen för att jag skulle få hjälp.

Det kunde hända oräkneliga gånger också att personalen helt nonchalant svarade att "vi har inte tid" om någon behövde hjälp, det som då var viktigare är att lösa korsord.
De uppskattade även att prata skit om oss patienter och när de såg att någon hörde så sa de bara att "Här ska inte ni stå och tjuvlyssna"
När det var dags för rapportering till nästa skift så hade de ofta det med öppen dörr så det var ofta man fick höra vem som tagit en överdos eller fått psykoser. Så respektlöst.

På psyk i Södertälje fick jag snällt äta vanlig mat trots att jag är laktosintolerant.
De flesta kom dock mat jag kunde äta, men ibland hade köket missat det och då fick jag äta vanlig mat.
Vad gäller våldtäkterna så kan jag nog inte säga så mycket då jag inte anmälde någon av dom.
Detta p.g.a. rädsla.

är det här rätt sätt att behandla folk?
När någon behöver hjälp från samhället, så ska den personen också få den hjälp den har rätt till!

”vad exakt har du emot folk som är homosexuella, psykiskt sjuka eller allmänt annorlunda t.ex. har en annorlunda, udda eller kreativ klädstil?

jag är kristen, går i en trevlig församling, och har flera vänner som stämmer in på det jag sagt. Sen har jag läst om dig på psykiatrin.blogg.se och jag vet inte om jag ska tolka den läsningen bra eller dåligt, då det mest är negativa saker.

sen vill jag ha din egen åsikt om hur bra du tycker att psyk fungerar - jag har en egen erfarenhet av psyk, men har bara haft bra kontakter, med några undantag, som utgörs av allmänt idiotiska personer, som inte har någon rätt att tala om för mig vad jag är enligt dom.

Ingen av er på psyk eller inom vården, har någon som helst rätt att säga rakt i mitt ansikte vad NI tycker att JAG är. Det är väl jag själv som bestämmer mig för om jag vill vara det i era ögon äckliga, jobbiga och objektiva psykfallet, eller om jag istället väljer att se mig som den stolta kvinna jag faktiskt är.”

-        skrivet av mig till en läkare Bengt Malmgren på psyk.

"Jag fick aldrig någon egentlig diagnos. Efter 5 år fick jag en liten broschyr om en form av "nedärvd sårbarhet", men då var det försent. En överläkare hade redan gjort mitt liv till en helvete. Bengt Malmgren.
 Han började med att sätta mig på pottan. Väl medveten om att jag inte klarade av att åka kommunalt satte de en mötestid på enheten långväga ifrån mig. De undvek därefter att svara i telefon men svarade lustigt nog vid tiden för mötet, då jag fick medelandet att " de satt och väntade på mig ". Det här spelade överläkaren direkt i händerna och han genomförde därefter en kedja av disciplinära åtgärder. Som en liten bonus fick jag också en räkning direkt dagen efter - som en liten vink av vad som väntade. När jag försökte nå läkaren för att förklara ville han inte prata - han skulle på semester. Därefter stängde han av mig från enheten, sänkte medecinen (Xanor) och lämnade mig i total ovisshet.

Enligt en hänvisning han gav till sin personal, som kom med dessa ständigt ofattbara nyheter, kunde jag ringa till en annan jour tills han var tillbaka från semestern. Det kunde jag inte. De hänvisade mig kontinuerligt tillbaka till den enhet som jag inte längre tillhörde. Jag kunde på två veckor inte vända mig någonstans i hela Stockholm. Samtidigt som jag då - utöver all min ångest - själv fick hantera halveringen av benzomedecinen Xanor. Jag mådde tillräcklig dåligt för att skada mig själv och kanske någon annan. Men det ansåg inte HSAN, när jag senare lämnade in en anmälan; en korrekt redogörelse för vad som inträffat. Min verklighetsbeskrivining vägde lätt mot läkarens ord.

 Men om det nu finns legetima kryphål för denne läkares agerande, så ursäktar det inte den förgörande behandling jag fick genomgå. Jag trodde inte i mina värsta farhågor att sådant kunde vara möjligt. Inte i Sverige. Men tyvärr är det så. Och vad blir effekten av sådant här ? I motsats till vad den sociala psykiatrin måste ämna till, så sätts hela tilltron till ett samhälle värt namnet ur spel. I kontrast till vad de säger sig vilja uppnå, bryts man ner som individ och människa. Förmågan att fungera i ett sammanhang blir i stort sett utslaget. Ändå verkar ingen verkar tro på denna historia, inte ens den öppenvård där jag sökte hjälp under ovan beskrivna periond - de tyckte det var för absurt. "

källa:

http://psykiatrin.blogg.se/2009/march/blandat-nytt.html

är det såhär en läkare på psyk ska behandla sina patienter?

Jag är väl medveten om att jag inte själv träffat denne Bengt, men mailat honom har jag, och inget svar har jag fått. Jag är också väldigt medveten om att man kan vara anonym på nätet, och att ajg därför kommer få båda positiv och negativ kritik från folk som är anonyma. Sen att det är relativt lätt att spåra en IP-adress, det är en annan femma.
För dem av er som inte tror att detta är sanning, ni har knappast spenderat tid på psyk. Jag vet hur psyk är. Jag vet att det finns bra människor på psyk, och rent av sadistiska människor på psyk. Så tro mig, detta är sanningen.

Eftersom denna människa har flyttat på sin tortyrkammare i Stockholm och kan vara ny för vissa patienter.
Vem är då Bengt Malmgren även kallad som "Bengan" och "PsykJesus"?

Bengt Malmgren har många katolska sidor där han predikar djupt katolska påfynd, men han är även mycket noga med att påpeka på sina sida att han även är läkare, vad nu detta har med varandra att göra.
Detta har disukterats i Detta inlägg.

Bengt har blivit anmäld av HSAN för att få en varning, vilket upphävdes tyvärr i kammarrätten
(Må Bra till varje pris, DN 2004-09-04.). Antalet egentliga anmälningar i huvudtaget vill jag inte ens själv veta. Han har varit aktiv i media eftersom han behandlat sina patienter på Enskede-Årsta-Vantörs Socialpsykiatri, åt helvete. SVT PLAY - Patienter tvingas sova i hobbyrum.

Bengt Malmgren blev Sparkad ifrån Enskede-Årsta-Vantörs Socialpsykiatri , (även hallad Hagsätra-psyk) kort efter Nadjas död (se nedan), samtidigt som även Vårdadministrativ chefen blev sparkad i samma veva.
Han har även enligt säkra uppgifter bråkat så pass mycket med personal att han fått dom att sjukskriva sig.
Nu arbetar Bengt Malmgren och förpestar fler liv på PSYKIATRIN SÖDRA,
Södermalm psykiatriska jour- och öppenvårdsmottagning.

Bengt Malmgren är en känd person i Stockholms psyk-kretsar.
En av hans passioner att inte ge ut några benzo alls. Eller snarare avsluta t ex en patients mångåriga beroende av benzo, genom att trappa ned det. Under en vecka!

En annan patient beskriver Bengts bravader så här :"En överläkare hade redan gjort mitt liv till en helvete. Bengt Malmgren." Se Detta inägg.(länkningen ovan)

Ett citat av En annan patient: 
Bengt Malmgren - Vi har tyvärr inte resurser att prata med dig så det får bli en haldolinjektion

En av Bengts patienter var Nadja. Det var en ömsesidig relation, av hat.

Nadja dog på grund av den icke-befintliga vården. Hon dog i psykiatrins säng.
Hon hade en fantastiskt röst och stod alltid på sig.
Vi höll på att fixa en inspelning av sången nedan men vi hann inte.
Men jag vet att hon ville att alla ni skulle se den, och den berör ju "Bengan".. och psykiatrin.
Så ta till er, från en ängel.
And beware of Bengt Malmgren.


Nidvisa om Hagsätra psyk
(Melodi: Alpens Ros)

Jag hamna en gång upp på Hagsätra psyk
Det var jobbigt som fan men jag härdade ut.
En man kom och sa "Jag är läkare här"
 Det var Bengan him self
och bara början tyvärr.

 Så nu ska jag sjunga en visa om er
 Jag blir så bedrövad när jag eder ser
 Det börjar med ångest och piller för mig
 och slutar med våldsdåd och bälte så säg.

 Men Bengan sa "Du gå här ej och ta ton!,
Gå till syrran och få en haldolinjektion"
 Men av den blev jag sjuk och fick åka till SÖS
 Jag ska anmäla det så nu är chefen nervös.

OBS! INTE SAMMA NADJA SOM I INLÄGGET UNDER!