Jag har sedan två år tillbaka haft kontakt med en tjej som vi kan kalla Nadja, då hon vill vara anonym, som har slagits mot vårt rättssystem i fyra år för att få rätt. Här är hennes historia, skriven med hennes egna ord.

hur allt började: Allt började när Nadja var 12 år gammal, Hon blev då tillsammans med en kille som var hela 5 år äldre än hon själv. Hon fick föräldrarnas godkännande när dem såg hur barnslig killen var i huvudet. Hennes föräldrar trodde inte att han skulle förstå de där med samlag. Men dem trodde helt fel när de gäller den saken, Redan efter några månader tillsammans började han få henne att leka en lek som han själv kallade för: Den som vågar gå längst utan att säga stopp. Spelet dem lekte gick ut på att klä av varandra kläderna, och den som först sa stopp förlorade. Nadja hade fortfarande inte kommit på att leken var för att killen försöka få henne att ha sex med honom. Tiden går och leken som Nadja och hennes kille har blir bara mer och mer fysisk emot varandras kroppar. Nadjas kille börjar nu fråga henne om hon inte börjar bli lite nyfiken på hur det är att göra som de vuxna. Nadja svarade att hon inte kände sig redo ännu och ville vänta lite.

Någon månad efter det när dem ännu en gång sover med varandra så väcker Nadjas kille henne mitt i natten, Först ville han bara pussa henne. Sen frågar han om hon är redo att göra som de vuxna och ha sex. Nadja säger starkt nej! Men han bara fortsätter och frågan över går till tjat, och för att Nadjas föräldrar inte skulle vakna och komma upp och se dem vara vakna så gick hon till slut med på det. Hon väljer sen att inte berätta något för sina föräldrar så utan att dem vet vad som händer med deras dotter så fortsätter den fysiska kontakten mellan Nadja och hennes kille.

När Nadja är 13 år gammal och går i högstadiet börjar hon se att det finns andra intressanta kille och tog ett beslut att lämna sin kille. Men det skulle hon snabbt få ångra. En dag när hon var med sin nya tjejkompis så ringer Nadjas kille henne på mobilen och frågar om hon hade lust att träffas. Nadja tänkte då att det kan vara rätt tillfälle att säga det som hon beslutade sig för, att göra slut med sin kille. Hon tog med sig sin tjejkompis till stationen där dem skulle möta Nadjas kille. Nadja ger nu sin kille en kram och en puss, sen frågar hennes kille vad de var som hon ville säga honom och varför hon inte ville säga de på telefonen. Nadja tar ett djupt andetag och säger: Jag vill göra slut! Nadjas kille tar ett par steg bakåt och säger nej, nej, NEJ! Han tar tag i Nadjas armar och lyfter upp henne en bit ifrån marken, greppen är hårda. Han skriker ut sin fråga om vem som skulle kunna älska henne så som hon ser ut. Förstår hon inte att det bara är jag som älskar henne? Han sätter ner henne igen, vänder sig om och tar sig ett djupt andetag och sen ser Nadja en arm komma flygandes, andra sekunden ligger hon på backen och hör hennes kompis skrika NEJ! Nadjas kille hade slagit henne över munnen så hårt att hon fallit till marken. Nadjas kompis börjar fråga killen vad det är för fel på honom. Att man inte ska slå någon och speciellt inte ens tjej. Och helt plötsligt låg även hon på marken. Men hon ställer sig fort upp och springer därifrån, medans Nadjas kille samlar sig och sätter sig ner på huk och säger: Förstår du inte gumman? Jag älskar dig. Snälla ta mig tillbaka. Då svarar Nadja: Jag ska tänka på saken.

Efter det så cyklade killen därifrån och bara lämnade Nadja kvar där på backen. När Nadja inte längre ser killen ställer hon sig upp och börjar gå för att leta efter sin kompis, och hon gissar på att hennes kompis måste ha gått till en fritidsgård som låg nära där Nadja bodde. Och helt riktigt, när Nadja nästan är vid dörren till fritidsgården kommer en av personalen ut och Nadjas tjejkompis bakom. Hon tar med sig Nadja och kompisen till ett litet rum för att prata om det som hände. Det var så som socialen blev inkopplad. Och det var även då som Nadjas föräldrar fick veta om vad killen hade gjort mot de små tjejerna. Men det Nadjas föräldrar fortfarande inte visste om var att han hade fått henne att ha sex.

Nu har dagen kommit då Nadja ska på sitt socialmöte om det som hände. Mötet gick bra men hennes mamma tyckte inte att Nadja skulle träffa killen mer. Men Nadja beslutade sig då för att fortsätta träffa honom i smyg bara för att hennes föräldrar inte skulle veta om det. Hon valde att ta tillbaka honom eftersom hon inte trodde att någon annan kille skulle vilja ha henne. Men detta var verkligen inte slutet utan bara början på hur en kille kan gå från att vara underbar till att bli ett monster. När Nadja var 14 år flyttade hon in hos sin kille som nu hade fått sig en egen lägenhet bara några meter ifrån där hennes föräldrar bodde. Och hennes föräldrar hade nu slutat säga till sin dotter att sluta vara med honom. En kväll när Nadja och hennes kille myser framför tv:n så berättade hon för sin kille att hon börjar bli orolig. Hennes kille frågade: Varför? Nadja svarade att hon fortfarande inte fått sin mens och att det hade gått 2 månader sen den senaste mensen. Hennes kille rätade på sig och började kolla på magen. Sen svarar han: Är det därför du bara går upp i vikt istället för att gå ner som jag sa att du skulle göra? Sen lägger han ena handen över hennes mage och började smeka den, och från ingenstans knyter han näven och slår till så hårt som han bara kan och säger sedan: Sådär nu är du inte gravid längre. Nadja känner hur värken kryper fram. Men hon säger ingenting, Samma natt vaknar hon upp och bara känner hur de gör ont. Hon gick på toa för att kissa, De kommer ett par droppar men det är inte vanligt kiss utan blod. Hon torkar sig och känner någon konstig klump. Och just precis då kommer det en otrolig smärta som får henne att lägga sig ner på golvet i badrummet i fosterställning och bara känner hur det trycker på. Smärtan försvinner, och hon sätter sig på knä så att hon når till handfatet för att kunna dricka lite vatten. Hon hinner andas ut precis innan värken är tillbaka. Och den här gången är värken kraftigare, varav Nadja lägger sig på rygg och börjar krysta. Men hon gör de så tyst så att hennes kille inte vaknar, och tar ett djupt andetag och tar i så mycket som hon bara kan. Nu känner Nadja att det är någonting som ligger precis utanför. Hon sätter sig upp och ser en liten blodig klump som har en liten intryckt del. Hon blir så rädd att hon kastar den i toan och torkar fort upp allt blod och sätter en binda innan för trosan. Sen står hon och ser på när toan spolar bort allt i toan. Nadja glider sedan ner på golvet och lägger sig i fosterställning igen och brister ut i gråt. Först nu förstår hon vad det var, hennes kille hade gjort så att hon fått missfall. Hon ligger på golvet en lång stund och bara gråter. Tillslut går hon tillbaka till sängen igen, Hon ska trots allt till skolan om ett par timmar. Hon bestämmer sig även för att inte berätta om det som hände för sin kille, eftersom han då skulle bli arg och kanske slå henne igen.

 Ett par månader efter händelsen på toan så har Nadjas kille fest hemma hos sig igen och har bjudit över deras gemensamma vänner. Först har alla det jätte trevligt med musik och dricka, När nästan alla har dragit hem så sitter Nadjas kille full som ett svin och skriker hora till henne. Nadja ber sin kille säga om det ordet igen, och den här gången tittar deras vänner på och hör han skrika hora. Nadja blir så arg och ledsen så hon hämtar fram en basebollklubba och smäller den i en stol som står i vardagsrummet. Hon tar i så hårt att basebollklubban går i 2 delar och musiken stängs av. Hon skriker då högt till sin kille och säger till honom att han nu får kasta ut alla som fortfarande är kvar, för att dem två ska prata. Nadjas kille säger att hon kan ta det nu när det ändå finns fler som lyssnar. Nadja andas ut och samlar sig, Hon får till slut ut ordet att hon inte längre orkar med hans sätt att behandla henne på. Han flyger upp ur soffan och får tag i henne och kastar henne med huvudet före in i fönsterbrädan, varav hon slår i huvudet och glider ner på golvet. Efter det tar Nadjas kille ena halvan av basebollklubban och trycker den emot hennes hals och säger: Säg aldrig mer om det där! Du får aldrig lämna mig. Gästerna som är kvar reagerar fort när dem ser ut mycket han trycker klubban emot Nadjas hals. Dem får bort honom och drar med sig Nadja ut ifrån lägenheten. Tre av gästerna sitter kvar med Nadjas kille för att vara säkra på att han inte följer med. Dem andra går ut och förklarar för Nadja att han verkligen är en farlig kille, och att hon måste gå tillbaka till socialen igen och be dem om hjälp. Nadja vägrar att lyssna och säger bara: Men han är den ända som älskar mig, varav vännerna svarar: Nej han älskar inte dig, inser du inte hur han behandlar dig lilla gumman. Du måste verkligen bli av med honom. Nadja tror inte sina öron, hon blir så ledsen att hon springer sin väg och hon går inte tillbaka förrän alla har dragit.

Medan hon var i ensamhet med sig själv så tänkte hon efter på allt de där som hennes vänner sa till henne. Men hon bestämde sig sen för att inte göra något åt det, hon tänkte bara att hon får skylla sig själv som inte gör allt som hennes kille säger och att det är därför som han slår henne. När Nadja kommer tillbaka till hennes killes lägenhet hör hon hur han sitter och gråter ensam där inne. Hon sätter sig bredvid honom i soffan och dem börjar prata och löser det som hände så att det blir okej mellan dem igen. Eller Nadja trodde att det var de. Ett par månader senare så får hon hem ett papper ifrån socialen igen som skulle vilja ha ett nytt möte. Under mötet så ser socialen hur dåligt Nadja mår och frågar om det har något med hennes familj att göra. Nadja skakar på huvudet och säger: nej men däremot med min pojkvän. Hon bestämmer sig för att berätta för dem iallafall lite, och när mötet lider emot sitt slut så säger socialen att dem kommer följa upp detta och starta en utredning. Nadja trodde att hon nu äntligen skulle få hjälp med att få bort sin kille så att hon kunde leva som alla andra tjejer i 14 årsåldern.

Men så blev det verkligen inte, istället för att utreda det som händer i Nadjas förhållande så började dem istället att utreda hennes familj och hur dem var som en familj. Dem började göra bedömningar om att Nadja blev illa behandlad hemma och att hennes yngre syskon fick mer än Nadja. Lilla Nadja blev så besviken på hjälpen som socialen gjorde så hon gick ner i en självförstörande depression och började skada sig själv genom att skära sig i handlederna och sätta spändband runt halsen. Men varje gång som spännbandet satt runt halsen så lyckades alltid någon hennes vänner komma på besök just precis då som Nadja trodde att hon skulle få avsluta sitt lidande. Så hon slutade upp spännbanden och fortsatte istället med att skära allt djupare i handleden. Men en dag upptäckte en av hennes vänner i skolan det och sprang iväg för att hämta en lärare. Läraren tittade sorgset på handleden och frågade varför Nadja gjorde sådär. Nadja svarade bara: För att jag inte orkar mer, jag blir aldrig av med min kille, han låter inte mig gå min väg. Läraren tog med sig Nadja sitt kontor där dem ringde polisen, nu var Nadja tvungen att göra en polisanmälan.

Efter samtalet frågade läraren om hon bodde hemma hos sina föräldrar, och Nadja svarade att hon bara var där under dagarna medans hennes kille var på jobbet. Läraren sa att det var bättre att jag nu flyttade hem igen ifall killen skulle bli arg för polisanmälan. Och mycket riktigt, när han väl fick pappret så ringde han upp Nadja på mobilen och sa att hon kommer önska att hon aldrig blivit född. Under den tiden som polisen höll på med sin undersökning skickade socialen Nadja till ungdomspsyk där dem skulle undersöka om Nadja led av någon slags ADHD eller någon liknande sjukdom. Men efter bara en vecka där fick hon åka hem till sina föräldrar som hade saknat henne så otroligt mycket. Nadja hade även fått svaret om undersökningen som socialen hade skickat henne till. Där i dem där papprena står svart på vitt att hon inte lider av någonting. Men trots det så fortsatte socialen att göra fel undersökning. Och nu har Nadja även fått svar ifrån sin polisanmälan där dem skriver att dem lägger ner fallet på grund av att det inte finns tillräckligt med bevis emot hennes kille. Och precis då ringer det på Nadjas mobil, det är hennes pojkvän. Hon svarar och det första hon hör är skratt och sen sa han: Tror du verkligen att du kan sätta dit mig lilla gumman, Hahahaha du är verkligen korkad men jag förlåter dig. Och jag vill verkligen ha dig tillbaka. Annars kan du räkna med att jag kommer fortsätta att terrorisera dig på alla sätt. Nadja funderar en stund och svarar sedan: okej då.

Nu är det sommar igen, och Nadja är hos sin pojkvän. Dem sitter och fikar i hennes killes husvagn och från ingenstans råkar hennes kille spilla ut jättevarmt kaffe över henne och sig själv. Nadjas kille springer fort in i huset för att ta av sig sina byxor och kyla ner benet med kallt vatten, någon minut efter springer Nadja efter för att se hur det var med honom. När hon kommer in i huset står han och sköljer av benet i vatten och frågar om hon har lust att hämta ett par byxor till honom. Nadja svarade: men det kan du väl göra själv, du är ju inte ett litet barn. Hennes kille gav ifrån sig en suck och Nadja går tillbaka ut ur husvagnen. Efter 15 minuter kommer han tillbaka ut igen, men han ser väldigt sur ut. Och strax där på ringer hans mobil, det var hans syster som undrade om deras farfar kunde komma med pengar till henne. Och strax därpå sitter dem i bilen på väg till systern. På vägen dit försöker Nadja få hennes kille glad igen. Men istället flyger han på henne och tar ett stadigt grepp om hennes hals. Hans yngre syskon som sitter i bilen försöker hjälpa Nadja att få bort hans hand runt hennes hals. Nadja börjar få panik och hon hör hur strupen knakar till lite. Nadja skriker och hans små syskon får till slut bort honom. Nadja sitter med en hand om halsen och är helt stel. Medans dem är inne och lämnar pengar hos systern så sitter Nadja och hennes kille kvar i bilen och hennes kille försöker prata med henne utan att få något svar. På vägen tillbaka hem till hennes kille så skriver Nadja ett sms till en av hennes killkompisar och frågar om han kan ringa henne för att hon behöver hjälp. Precis när hon kliver ur bilen ringer det på hennes mobil. Det är Nadjas killkompis. Han frågar vad det är? Och Nadja går in i huset för att kunna prata ostört, och under tiden försöker Nadjas killes syskon hålla killen utanför. Nadja bryter ut i gråt och frågar om hennes kompis kan kommer och hämta henne. Han frågar varför hon gråter, och hon säger att hennes kille hade tagit stryptag på henne och att hon var så rädd för att vara kvar hos honom. En halvtimme senare dyker kompisen upp och Nadja springer ut tillsammans med killens yngsta syster. Dem hoppar fort in i bilen och åker därifrån. Under resan tänder killkompisen lampan i bilen och kollar på Nadjas hals. Den är helt blå och svullen samt har rivsår på ena sidan. Nadja känner själv att halsen börjar bli svullen och att det gör ont att prata. Kompisen frågar vart dem ska och Nadja säger jag vill hem, väl där så säger kompisen att han väntar och ser till att hon kommer hem. Men det är ingen som öppnar, alla ligger och sover. Så kompisen säger att Nadja och den andra tjejen som är med att dem kan åka med hem till honom och hans kusin. Väl där blir Nadja ompysslad och får is till halsen för att försöka få ner svullnaden. Systern som följde med frågar vad Nadja ska säga till sina föräldrar imorgon. Och Nadja svarar att hon ska försöka dölja det med brunkräm, men just nu skulle vill hon bara sova. Men hennes killkompis ville hålla henne vaken eftersom dem inte visste hur svullen halsen var. Dagen efter kör kompisen hem dem till Nadjas föräldrar, och så fort dem kommer innan för dörren kommer Nadjas mamma springandes och berättar att om hon hade väntat någon minut till så hade dem öppnat dörren för dem igår. Sedan stannar hon upp och får syn på Nadjas hals. Hennes mamma frågar snabbt vem det är som har gjort det och Nadja svarar att det var hennes kille som hade blivit arg på henne. Utan att tveka ringer nu Nadjas mamma polisen och berättar allt som har hänt och att hon kräver besöksförbud emot pojkvännen. Och att dem kommer skicka bildbevis på det han har gjort. Så fort samtalet är slut börjar mamman fotografera halsen i alla vinklar. Men när mamman försöker känna på halsen skriker Nadja, eftersom det gör så otroligt ont, mamman slutar genast och säger att Nadja får ta en tablett som lindrar smärtan och sedan sova ett par timmar.

Någon vecka efter polisanmälan skulle Nadja på förhör hos polisen angående det som hände. Hon får berätta vad killen heter och lämna ut alla hans uppgifter som hon känner till, och berätta vad som hände den dagen då hennes kille tog stryptag på henne. Nadja satt på förhör i ungefär 2 timmar. När förhöret väl var slut så ringde Nadja sin mamma som fick komma och möta henne vid polisstationen. På vägen hem berättar hennes mamma att polisen nu har satt besöksförbud på honom och att om han närmar sig dottern så ska dem ringa polisen igen och då kommer de och plockar honom. Nadja hoppades att dem nu kunde hjälpa henne att bli av med honom. Några månader efter det fick hon sms ifrån sin så kallade kille som ville veta om hon fortfarande vägrade att ta honom tillbaka, så fort hon hade läst meddelandet så visade hon det för sin mamma som sedan ringde polisen ännu en gång. Dem hade nu fått ringa 5 gånger den månaden för att han inte slutar terrorisera henne. Men trots det så mår Nadja inte alls bra psykiskt, hon känner fortfarande inte för att äta och hon skär sig fortfarande. Hon börjar tvivla på om hon någonsin kommer få någon som helst hjälp.

Så en dag när hon var ute med sina nya vänner så stöter hon ihop med killen igen. Nadja försöker undvika att kolla honom i ögonen och låtsades inte höra honom. Sen hör hon helt plötsligt någon komma springandes efter henne, det var den där otäcka killen, och han sliter tag i Nadjas arm och försöker få henne att prata med honom. Hon försöker försvara sig själv snabbt, men det är hopplöst. Han slänger ner henne på backen och sätter sig över henne. Han säger: Varför gör du så här? förstår du inte att jag älskar dig Nadja? Det är bara det att jag måste göra så här för att du ska lyssna på mig. Nadja gör allt för att komma loss, han slänger en smäll över hennes kind. Hon stannar upp och börjar gråta. Sen får hon nog och skriker så högt som hon bara kan. SLÄPP MIG! Han sitter kvar, och ingen på torget reagerar. Hon skriker och sparkar vilt omkring sig. Till slut får hon upp ena knäet och knäar killen i skrevet. Och slänger iväg en spark i ansiktet på honom bara för att vara säker på att han ligger kvar där på backen. Sen springer hon hem allt vad hon är värd, och hon slänger igen dörren så hårt som det bara går, fortsätter in på sitt rum och slänger även igen den dörren och ställer en byrå för dörren. Nadjas mamma kommer strax därpå och knackar på dörren och frågar vad det är som har hänt. Nadja har nu låst in sig i badrummet där hon sitter med en rakhyvel beredd på att skära sig. Hennes mamma knuffar upp dörren och frågar vad det är som har hänt. Nadja gråter och säger: Förstår du inte mamma, Vi får ingen hjälp! Dem kommer aldrig att plocka in honom trotts att han bryter emot förbudet. Hennes mamma svarar: Men lilla gumman varför säger då så? Självklart kommer dem att ta honom oroa dig inte. Nadja svarar: Förklara då för mig hur han då kan slänga ner mig på backen bland en massa folk och sätta sig över mig utan att någon reagerar? Det var ingen som brydde sig om att han slog mig över kinden heller. Hennes mamma blir tyst och letar upp telefonen igen, Nadja sitter tyst och lyssnar medans hennes mamma pratar i telefonen med polisen. Hon hör hur hennes mamma tappar tålamodet och börjar skrika att nu får dem göra någonting åt det här. Att dem antingen får plocka killen eller sätta någon bevakare till dottern. När mamman har pratat klart går hon tillbaka till Nadja som fortfarande sitter inlåst på toan. Nadjas mamma får Nadja att komma ut så att hon kan slänga sina armar runt sin dotter. Mamman sitter en bra stund och bara håller om Nadja utan att säga ett ljud. Efter det så tittar Nadjas mamma Nadja djupt i ögonen och säger: Var stark gumman, vi kommer komma ur detta. Polisen kommer snart att ta honom och då kan du vara lugn. Tills dess får vi köpa ett nytt numer till din mobil. Efter mycket om och men fick hon till slut ett nytt numer och hon var glad igen. Men den lyckan varade inte länge.

 Killen som hon har försökt att bli av med har på något sätt lyckats få tag på hennes nya numer och fortsätter att terrorisera henna på alla sätt. Men nu har han börjat med lite grövre ord. Exempelvis: Jag ska besöka ert hus mitt i natten och tända eld på er bil och hus om du inte tar mig tillbaka, kom igen Nadja jag behöver dig och jag vet även att du behöver mig, Ge upp nu. Kom tillbaka till mig det är bara att inse att du aldrig kommer få någon kille det är ingen som kommer kunna älska en sådan som du. Varje gång Nadja var hos polisen så visade hon sina sms som killen hade skickat. Men ingenting hände. Nadja har verkligen tappat tålamodet om att polisen kommer att hjälpa henne. Hon börjar bli så besviken på både socialen och polisen att ilskan har börjat gå ut på hennes föräldrar. Och hennes föräldrar börjar tycka att hon blir mer och mer aggressiv av sig i sitt beteende och tycker att hon beter sig som en knarkare som inte får tag på sitt knark.

Tillslut stod inte Nadja ut länge, hon slutade att berätta om alla hot som hon får på mobilen, hon börjar fundera mer och mer på hur hon kan ta livet av sig utan att någon skulle kunna stoppa henne. Och en dag, en sen sommarkväll när hon är på väg hem ifrån en kompis dyker killen upp. Han får syn på henne och lyckas springa ifatt henne, Nadja slår vilt om sig och försöker komma ur hans grepp. Men det är omöjligt, han håller så hårt att hon får blåmärken på armarna. När Nadja har slutat göra motstånd får killen henne att sätta sig ner för att prata. Han börjar låtsasgråta och ber henne att ta honom tillbaka annars skulle han kasta henne ut på tågrälsen. Nadja säger bestämt: nej jag vägrar att ta dig tillbaka. Då rycker killen tag i henne på nytt och ställer sig på kanten av plattformen med Nadja hängandes i luften och under henne är tågspåret.

Killen frågar ännu en gång om hon tänker ta tillbaka honom igen. Nadja brister ut i gråt och svarar: Ja om du släpper ner mig. Killen backar ett par steg och släpper taget om henne. Hon hittar tillfället för att springa sin väg. Men hinner inte långt innan killen får tag på henne igen. Nu försöker Nadja få till ett slag som får killen att falla ner på backen. Men det är hopplöst, istället bestämmer hon sig för att hota med spåret och tåget. Hon hör hur ett tåg närmar sig, och hon säger till killen att låta henne vara, annars hoppar hon framför tåget. Nu hör även killen att ett tåg närmar sig. Han ber sin bror som han har med sig att cykla ner till polisstationen och säga till dem att det är en som ska hoppa framför tåget. När brodern hade försvunnit var det bara Nadja och killen kvar, killen står fortfarande och tittar om han ser sin bror medans Nadja ser ett sätt att få ner killen på backen för att sedan kunna fly därifrån. Killen vänder sig om emot Nadja och försöker få henne att vilja prata med honom och ta honom tillbaka, Nadja skriker och slår vilt om sig och säger: jag vill inte, jag vill inte. Killen märker att hon aldrig skulle gå tillbaka så han tar tag i henne och knuffar henne emot spåret och säger: Om vi bådar hoppar så dör vi tillsammans och vi kommer att leva ihop för alltid. Nadja lyckas slå av killen kepsen och killen släpper taget för att kunna plocka upp den, då sparkar Nadja till honom. Sen springer hon ännu en gång iväg hem, men hon hinner inte långt förrän hon ser polisbilar komma åkandes, och hon bestämmer sig för att gömma sig i en buske tills dem har åkt förbi bara för att se vart dem tar vägen.

 Hon ser hur dem svänger ner mot hennes gata. Så fort hon inte ser dem inom synhåll springer hon den sista biten ner. Och när hon kommer utan för ser hon än av polisbilarna parkerade precis vid infarten till hennes hus. Och precis när hon ska in på tomten ser hon ännu en polisbil. En polis öppnar ena dörren och frågar om allt är som det ska, Nadja skriker: vad tror du själv snutjävel?! och kliver in och ser två poliser till, dem börjar genast fråga vad det är, Nadja får nog och säger: Om ni kunde göra ert förbannade jobb rätt och göra jobben någon nytta så hade allt varit helt okej. Men istället åker ni omkring och tar bilar som det är körförbud på eller jagar trimmade småmopeder. Det ända som skulle få mig glad igen är om ni kan åka upp till stationen och plocka in en förbannad psykopat, först då skulle jag berömma er för ert jobb, men aldrig innan dess! En av poliserna frågar om Nadja vill gör ännu en polisanmälan på killen, Nadja blir så arg att hon kastar ut dem ur huset. Nadjas mamma frågar vad hon håller på med, Nadja säger som alltid: Han fick tag på mig igen och han försökte få mig att hoppa med honom så att jag aldrig skulle bli av med honom. Nadjas mamma springer ut till polisen innan dem hinner åka och berättar att killen hade försökt ta livet av Nadja och han själv ikväll. En av patrullerna åker iväg för att se om dem kan se honom, och den andra patrullen kommer in i huset igen för att försöka prata med Nadja på nytt. En av männen går och pratar med Nadjas föräldrar medans den andra lite yngre polisen sätter sig bredvid Nadja som nu skiter i om hon röker inne, och börjar med att fråga om han får bjuda Nadja på en cigarett tillsammans med henne. Han börjar försiktigt prata med Nadja och tillslut pratar dem två om allt och ingenting. När Nadja känner sig mest trygg med hans sällskap frågar han hur hennes matvanor är. Nadja fryser till och sedan berättar hon att hon har mått så dåligt över allt som har hänt så hon har inte fått i sig en enda matbit på snart tre veckor. Den unga polisen säger sen: Inte undra på att du har blivit så tanig och trött av dig. Har du pratat med någon om det? Nadja svarar: Jag har försökt säga det till socialen och till polisen, men dem gör inget åt det. Jag orkar snart inte mer, Jag vet inte längre vem jag är som person säger Nadja. Den unga polisens kollega kommer in i köket och frågar om den unga polisen är klar med förhöret nu. Innan dem åker så ger dem ett nummer till kvinnojouren och säger att dessa kvinnor skulle kunna hjälpa dig. Ett par veckor senare sitter Nadja på mötet med kvinnojouren där hon får berätta allt från början. När Nadja berättar om att hon och killen har haft sex men att hon inte gick med frivilligt så reagerade Nadjas mamma snabbt och sa: Det här inte du sagt till mig, Nadja svara: Joho jag har försökt men inte ens du har lyssnat. I slutet av mötet får Nadja svaret om att Nadja har att tampas med en riktigt farlig kvinnomisshandlare. Nadja blir helt stel och vet inte hur hon ska svara på den saken. Kvinnojouren ger Nadja ett enkelt svar: Nadja och hennes familj måste flytta ännu en gång, annars kommer hon aldrig bli av med killen.

När dem kommer hem ringer polisen på Nadjas mobil och berättar vad som har hänt med alla hennes anmälningar emot killen. Nästan alla är nerlagda för brist på bevismaterial, även anmälan ifrån när hon blev strypt där det finns bilder, samt alla 3 besöksförbud. Det fanns bara en ända som dem ville utreda men Nadja fick aldrig veta vilken. Inte så långt efter det bad Nadja att socialen skulle riva hennes papper för att hon har börjat äta igen, efter det bad hon polisen lägga ner allt för att dem ändå inte gör någon nytta. Och ännu ett par månader efter det lämnade hon stället och flyttade 33 mil därifrån där hon fick hemlig adress, nytt numer och ett helt nytt liv helt enkelt.

rättegången: 1 år efter att Nadja hade flyttat där ifrån fick hon hem papper om att hon skulle på en rättegång emot den här killen. Väl på rättegången tar dem upp om att det har funnits en massa anmälningar emot honom och dem ville veta varför, och hur det kommer sig att ingen av dem gick till rättegång. Nadja svarade att hon hade fått både samtal och papper där det stod att det fanns för lite bevis emot honom. Domaren svarar sedan att detta är bara ett av alla fall som dem valde att ta upp. Det blev runt 2 timmar som dem satt i rättegång emot killen. Och tillslut kom även domen, killen får 500 kr i böter och en prick i sitt papper. Nadja är väldigt besviken men låter domen vara just bara för att slippa se killen igen.

efteråt och mellan allting, hur man pendlar mellan hopp och förtvivlan:Idag mår Nadja hur bra som helst. Hon har äntligen vågat ta steget in i ett förhållande igen, och hon har återigen fått igång hungern och glansen i hennes ögon. Och hon är så lycklig.

Och då återstår mina frågor: gjorde polisen rätt?
Var domen rättvis?

Om jag ska vara ärlig, så tycker jag inte det. Jag tycker att polisen handlade minst sagt lamt, när de inte tog in honom på en gång. Det Nadja gått igenom ska ingen behöva gå igenom, men det händer varje sekund, att en ung tjej far illa. Och är det något jag inte tycker är okej, så är det män som hatar kvinnor, och utnyttjar dem för sina egna sexuella, perversa, våldsamma och frustrerade behov och böjelser. Ta bara det exempel som Nadjas historia ger; hennes kille har uppenbarligen en störning av något slag, och han drar sig inte för någonting. Vad svenskarna inte förstår ibland, är att dessa män måste få vård. Hur ofta får de fängelse istället? Ganska många fall skulle jag vilja gissa på, då jag inte har någon tillförlitlig statistik att utgå ifrån. Jag tycker faktiskt att tingsrätten borde dömt honom till sluten ungdomsvård i minst 2 år, så att han i sådana fall kanske skulle få hjälp med samtal, tabletter etc., men istället får han bara en prick och blir av med 500 kronor, medans Nadja har blivit av med 4 år av sitt liv. Fyra år hon aldrig kan få igen. Är det så det ska vara? För i så fall skäms jag över att kalla mig svensk. Skärpning får det bli, och det snarast!

 Och nu vill jag ha era åsikter om vad ni tycker är rätt och fel. Och NOTERA! Detta är INTE något jag bara skrivit ihop, detta är i allt sanning. So tell me your oppinions!