Jag träffade henne på Vedbände Ridläger detta år Anno Domini 2012 och lärde känna henne under tio intensiva dagar, fulla av ridning, skratt, gråt, rökpauser (för henne, jag var sällskap) och vänskap.

Nu efter några veckkor känns det som att vi känt varandra hela livet, i alla fall känns det så för mig. Diana, som är hennes namn, är en underbar och fin person, som jag är glad över att ha fått träffa. Hon har haft det tufft och har det fortfarande, men hon ger inte upp trots att det känns in åt helvete käpprätt åt skogen. Hon kämpar.

Och hon är modig. Jag frågade mig själv hur jag skulle vilja beskriva henne kortfattat, och kom fram till svaret att det inte går. Man skulle behöva några böcker för att beskriva henne skriftligen. Då är det bättre att man istället träffar henne, precis osm jag fått göra.

Du lämnar inte en människa oberörd Diana. Och jag vet att du kommer klara livet galant. Återvänd aldrig tillbaka till himmelen, för att du är här, tyder på att himmelen förlorat en av sina vackraste änglar.

Ta hand om dig Diana, tills vi ses igen. Du är högt älskad och har en stor plats i mitt hjärta.

Kramar//Angiie